Ligger i sängen med en sovande pojkvän brevid mig.. Kollade precis klart på Dear John, fin & sorglig film så jag har bölat mig igenom filmen medan Kalle somnar det är lite så vi funkar..

Jag brukar faktiskt inte gråta till filmer och absolut inte om någon är i min närhet. Det är nog bara den här och Marly and Me jag gråtit på riktigt till resten har jag ju bara haft en megaklump i halsen så som lejonkungen, björnbröder med mera.

Marly and Me är faktiskt sorlig och tanken på att jag lipar över en hund som dör i en film som jag inte ens känner får mig att tänka på vad som händer när någon i min närhet kommer att gå bort, det gör inte att tårarna blir färre direkt.

Dear John var så himla mycket kärlek och all sjukdom fick mig att tänka på hur jävla orättvist allt är. En del får vara friska, lyckliga och rika, tycka att det är jobbigt att välja mat medan det finns människor som faktiskt inte får välja, de får inget över huvudtaget. Bosse visade bilder från hans resa till Tibet idag, fattiga människor som inte hade råd med någonting. De blev glada över en tom PET-flaska, vad är en sån värd för oss ? 1 kr och det är inte speciellt mycket i vår värld.

Sen ska vi inte prata om hur mycket jag har gråtit till OTH i mina dar..

Jag kan spåra hur mycket som helst men bäst att låta bli skulle jag tro, nu ska jag sova med min underbara pojkvän för att sedan vakna upp ett år äldre.